Armerare sadlade om till ungdomshandledare

Jukka Turunen från Nyslott arbetade många år med armering både som företagare och anställd innan en olycka tvingade honom att utbilda sig till ett nytt yrke. Rehabiliteringen var inte heller okomplicerad, men genom envist arbete lyckades han hitta en lämplig arbetsplats.

Jukka Turunen grundade sitt första företag på 1980-talet och arbetade som företagare fram till år 1995. Efter det arbetade han turvis både som anställd och företagare.  I slutet av 2000-talet var Jukka Turunen åter anställd.

Då hände det någonting tråkigt. Han halkade på gårdsplanen på sin arbetsplats och en idrottsskada som han ådragit sig som ishocheyspelare i sin ungdom gjorde sig åter påmind. Turunen var sjukledig under en lång tid.

Han hade ont om pengar, eftersom han inte hade hunnit vara medlem i ett fackförbund i krävda tio månader när olycksfallet inträffade. Under sjukledigheten betalade FPA 33 euro per dag, av vilka han var tvungen att betala 20 procent i skatt. Bostadsbidrag beviljades inte, eftersom makan deltidsarbetade.

"Inkomsterna sjönk till mindre än hälften av den tidigare nivån. Livet var ett enda kämpande. Jag kontaktade arbets- och näringsbyrån för att höra mig för om jag kunde omskola mig."

 

Den första arbetsprövningen gav inte önskat resultat ... 

Turunen ansökte om invalidpension och yrkesinriktad rehabilitering. Tidsbestämd invalidpension började utbetalas på våren 2009. Turunen fick ett förhandsbeslut om sin rätt till yrkesinriktad rehabilitering. Tack vare den fick han ett tillägg på 33 procent till sin invalidpension under utbildningstiden, då pensionen var mycket liten.

"Det var jag glad för, eftersom jag tyckte att jag med mina 50 år var för ung för att gå i pension och min pension skulle ha blivit rejält under tusen euro. Situationen blev lättare, då jag inte behövde klara mig enbart på FPA:s stöd".

Via sin första yrkesinriktade rehabilitering kunde Turunen samma sommar delta i arbetsprövning på en elementfabrik i tre månader, men arbetsprövningen misslyckades. Orsaken till misslyckandet var samma fotskada som tidigare.

En morgon upptäckte Turunen emellertid att det började hända något i grannhuset som var rivningshotat. Han beslutade genast ta reda på vad som var i görningen.

"Föreningen för ungdomsverksamhet Savonlinnan Seudun Nuorisotoiminnan Tuki ry hade börjat renovera huset. Jag ringde den bekanta kontaktpersonen och kom överens om en arbetsintervju på gården, där han frågade mig när jag kan börja."

 

Den andra arbetsprövningen gav resultat!

Detta var början på Turunens andra arbetsprövning som arbetsledare. Det var i slutet av år 2009. Arbetsprövningen lyckades och han fortsatte arbeta med läroavtal. Samtidigt studerade Turunen till ungdoms- och fritidshandledare vid yrkesinstitutet i Joensuu. Foten var inte helt i skick och Turunen behövde opereras på nytt.

"I slutet av år 2010 genomfördes en andra ledoperation. På grund av den var jag tvungen att vara borta från utbildningen i ett halvår, men läroavtalsutbildningen var flexibel."

Operationen lyckades och återhämtningen började. Smärtan försvann.

"Det var svårt att tro att smärtan hade försvunnit och att bli av med värkmedicinen. I början orkade jag inte gå långa sträckor i taget. En god grundkondition påskyndade emellertid återhämtningen.

Han fick lön under sjuktiden och fortsatte sedan i sitt läroavtal. Ilmarinen betalade tusen euro i månaden i rehabiliteringspenning till arbetsgivaren. Turunen deltog fem veckor om året i närstudier i Joensuu. Ilmarinen ersatte rese- och hotellkostnaderna.

"Till en början var budgeten liten. Det kändes bra att smidigt kunna avtala om rehabiliteringsprocessen med en och samma kontaktperson på Ilmarinen. Eftersom jag behövde dator i mitt nya arbete och jag hade varit borta från arbetslivet under en lång tid, betalade Ilmarinen även en datorkurs. Nu använder jag dator i arbetet varje dag."

 

Arbetsinkomsten garanterar social trygghet

Jukka Turunen harmar sig över att han som företagare i tiderna valde att betala pensionsförsäkringsavgifter (FöPL) enligt miniminivån.

"I slutet av år 2000 var jag utbränd och var tvungen att vara sjukledig i ett halvår. Sjukdagpenningen räknades då enligt nivån de två tidigare åren, då jag betalade höga FöPL-avgifter. Under sjukledigheten kunde jag emellertid inte betala alla FöPL-avgifter. Jag har således sett både de bra och de dåliga sidorna med FöPL-försäkringen."

Utifrån sina erfarenheter ger han ett gott råd till andra företagare i små och medelstora företag.

"Låt försäkringsbolaget räkna ut vad som är er realistiska FöPL-nivå, och betala enligt den. Det är bättre än att förlita sig till att ingenting händer. För mig var det enklast då en redovisningsbyrå skötte hela företagets penningaffärer och pensionsavgifter under den tid jag var företagare."

Faktum är att även arbetstagarna ofta blir utan arbete då det händer arbetsgivaren något.

"Jag betalade en grupplivförsäkring för mina arbetstagare, som omfattade andras olycksfall, men inte mina egna. Jag tyckte min egen försäkring var för dyr, men jag borde ha tagit den."

Turunen anser att rehabiliteringen gav honom möjlighet att fortsätta arbeta med lättat sinne. Han avtalar om sin anställning med arbetsgivaren för ett år åt gången, och inkomstnivån är stigande.

"Jag kan fortfarande själv göra en hel del med mina händer, även om mitt arbete nu mest består av planerande och arbetsledning, Utan rehabilitering skulle jag inte stå här."

Turunen är nu 57 år och blir i vår klar med studierna som ungdoms- och fritidshandledare. Han är full av energi och njuter av de nya utmaningarna.

"Då mitt tidigare arbete var mer fysiskt, är mina nya färdigheter mer här", säger kan och klappar sig på huvudet.

 Text: Päivi Kapiainen-Heiskanen