Information om psykiska störningar och deras inverkan på arbetsförmågan

I psykiska störningar är symtomen långvariga och påverkar funktionsförmågan, människorelationer och arbetsförmågan. Vi har på den här sidan samlat information om de mest allmänna psykiska störningarna hos människor i arbetsför ålder och deras inverkan på arbetsförmågan.

Läs om följande psykiska störningar

  1. Depression
  2. Utbrändhet
  3. Ångestsyndrom 
  4. Missbruksströning
  5. Bipolär sjukdom
  6. Personlighetsströningar
  7. Psykos

Depression

Var och en kan känna sig tillfälligt deprimerad eller ha andra tillfälliga depressionssymtom. Egentlig depression är emellertid sjukdom som diagnostiseras av en läkare och där symtomen är långvarigare och inverkar betydligt på funktionsförmågan. Depression är en vanlig sjukdom. Av finländare drabbas årligen 5–7 procent av depression.

Uppkomsten av depression påverkas av många faktorer, bland annat ärftlig och förvärvad biologisk benägenhet, utsättande personlighetsdrag och utlösande faktorer, till exempel förändringar i livet. Prognosen för återhämtning är god när en effektiv behandling påbörjas tidigt.

Symtom på diagnoserad depression förekommer dagligen oavbrutet i minst två veckor och symtomen är betydande. 

Patienten ska ha minst fyra av följande symtom:   

  • nedsatt sinnesstämning  
  • oförmåga att uppleva välbehag  
  •  exceptionell trötthet  
  • minskat självförtroende   
  • oskäliga självanklagelser  
  • upprepade dödstankar eller självmordstankar  
  • koncentrationssvårigheter   
  • långsamhet eller upprördhet   
  • sömnstörningar samt   
  • förändringar i aptiten.

Som värst kan symtomen inkludera en störning i verklighetsuppfattningen samt självdestruktivitet. Vid behandling av depression används psykoterapi, medicinering samt neuromodulationsbehandlingar, såsom ECT-behandling, likströmsstimulering eller magnetstimulering. 

Läs nedan om hur depression inverkar på arbetsförmågan.

 

  1. Depressionen påverkar förutom sinnesstämningen även informationshanteringen. Problem med minnet och inlärningen är vanliga. Största delen av de som insjuknat i depression fortsätter dock i arbetslivet utan långa sjukfrånvaroperioder.

    Behovet och längden av en depressionspatients sjukfrånvaro påverkas av 

    • funktionsförmågan   
    • arbetskraven   
    • arbetsplatsens möjligheter till arbetsrelaterade stödåtgärder eller arbetsarrangemang. 

    Depressionens inverkan på arbetsförmågan beror även på sjukdomens svårighetsgrad 

    Vid lindrig depression är sjukfrånvaro vanligtvis inte nödvändig.    

    • Vid medelsvår depression beror den återstående funktionsförmågans tillräcklighet på arbetets krav och möjligheter till arbetsarrangemang som stöder fortsatt arbete.    
    • Vid svår och psykotisk depression räcker den återstående funktionsförmågan vanligtvis inte till för kraven i något arbete. 

Utbrändhet

Utbrändhet, eller burnout, är ett störningstillstånd som utvecklas till följd av utdragen arbetsstress.  Den omfattar kraftig övergripande trötthet, cyniskhet och minskat engagemang i arbetet.  Stress i sig är inte farligt om det finns tillräckliga möjligheter för återhämtning. Arbetsstress innebär att människan försöker anpassa sig till belastning. Vid utbrändhet är en anpassning inte längre möjlig och återhämtningen lyckas inte. Stresstillståndet drar ut på tiden och leder till utmattning.

Stress orsakas vanligtvis av arbetskraven, såsom för mycket jobb, motstridiga eller otydliga roller eller mål, otillräckliga påverkningsmöjligheter och

rist av socialt stöd, upplevd orättvisa samt osäkerhet.

Stress kan också orsakas av arbetstagarens egenskaper, till exempel kraven på en själv eller på arbetet samt en kraftig pliktkänsla.  Även arbetsplatsens små eller ofördelaktiga metoder för stresshantering, bland annat försummelse av pauser och kontinuerligt långa arbetsdagar kan orsaka stress.

Utbrändhet klassificeras inte som en egentlig sjukdom. Utbrändhet och symtom på den har dock samband med risken för att insjukna till exempel i depression, sömnstörningar, missbruksstörningar och stressrelaterade somatiska sjukdomar. 

Läs nedan om hur utbrändhet inverkar på arbetsförmågan.

  1. Inverkan av utbrändhet på arbetsförmågan återspeglas bland annat i trötthet som inte avhjälps genom vila, en önskan att dra sig tillbaka från människorelationer samt problem med koncentrationen och minnet.

    För att behandla utbrändhet krävs det ofta att man till en början lösgör sig från arbetet, till exempel genom att tidigarelägga semestern eller använda saldoledigheter. Om utbrändheten orsakar allvarligare symtom, såsom depression eller långvariga sömnstörningar, kan företagsläkaren även bedöma om det behövs sjukledighet.

    Eftersom utbrändhet utvecklas i interaktion mellan arbetstagaren och arbetet, förutsätter stöd för arbetsförmågan alltid både en omstrukturering av arbetet och en granskning av arbetstagarens egna handlingssätt.

Ångestsyndrom

Ångest är i många fall en relevant reaktion på möjliga hotsituationer eller osäkerhet.  Ångestsyndrom är däremot sjukdomar som diagnostiseras av en läkare. Vid ångestsyndrom är symtomen kraftiga och långvariga och de begränsar både den psykiska och sociala funktionsförmågan. Ångestsyndrom förekommer hos 1–2 procent av den finländska befolkningen. Ångestsyndrom är sjukdomar som uppkommer i samband med biologiska, psykologiska och sociala faktorer. 

Syndromet inkluderar en onormalt stark känsla av hot och ångest som uppträder anfallsvis eller fortlöpande och som eventuellt regleras med hjälp av undvikande beteende. Syndromet ger ofta även fysiska symtom, såsom hjärtklappning, andnöd eller darrning.

Ångestsyndrom, till exempel torgskräck, paniksyndrom, social fobi och generaliserat ångestsyndrom orsakar en försämring av funktionsförmågan och livskvaliteten.  De här kan minskas genom lämplig behandling.  Som behandling används psykoterapi, läkemedelsbehandling eller en kombination av båda.  

Läs nedan hur ångestsyndromet inverkar på arbetsförmågan.

  1. Lindriga ångestsymtom försämrar sällan arbetsförmågan. Allvarliga ångestsyndrom som lamslår funktionsförmågan kan däremot ha en betydande inverkan på arbetsprestationen.  

    Ångestsyndrom är emellertid i regel sjukdomar som kan behandlas och orsakar åtminstone i sig ingen långvarig arbetsoförmåga eller hot om arbetsoförmåga. 

    Vid ångestsyndrom kan arbetsförmågan stödas genom en lämplig anpassning av arbetet. Trots symtomen kan det till och med främja återhämtningen att fortsätta jobba.

Missbruksstörning

Med en missbruksstörning avses en situation där användningen av berusningsmedel orsakar en person hälsomässiga och/eller sociala skador. Missbruksstörningar förknippas med ökad tolerans samt abstinenssymtom. Användningen av berusningsmedel kan i sig själv orsaka eller vara relaterad till olika psykiska symtom. Sådana kan vara till exempel ombytlig sinnesstämning, ångest, sömnstörningar och depression. I första hand bör missbruksstörningarna behandlas.

Det är också möjligt att personen har en svår psykiatrisk sjukdom, till exempel bipolär sjukdom och svår missbruksstörning. Då förutsätts en samtidig behandling av båda störningarna.

Läs nedan hur en missbruksstörning inverkar på arbetsförmågan.

  1. En missbruksstörning kan ta sig uttryck på arbetsplatsen som en förändring i arbetsprestationen, avståndstagande eller korta upprepade frånvaroperioder. Personen kan även vara berusad på arbetsplatsen. I regel är alkoholberoende, berusningstillstånd eller användningen av illegala droger inte en förmånsgrund vid arbetsoförmåga.

    Chefen bör hantera situationen enligt arbetsplatsens rusningsmedelspolicy.

Bipolär sjukdom

Bipolär sjukdom är en långvarig psykisk störning som framträder som varierande sjukdomsperioder med depression, hypomani, mani eller blandtillstånd samt mellanfaser med lite eller inga symtom. Med mani avses ett tillstånd där personen är mycket aktiv, livlig, orolig, pratsam, energisk och sover lite. Personen är inte själv medveten om sitt avvikande tillstånd och kan i en manisk fas fatta beslut som leder till många olika slags problem.

Vanligtvis är det unga personer som insjuknar i bipolär sjukdom men man kan insjukna i vilken ålder som helst. Förekomsten av bipolär sjukdom är ca 1 procent.

Läs nedan om hur bipolär sjukdom inverkar på arbetsförmågan.

  1. Bipolär sjukdom kan vara förknippad med problem i hanteringen av information, såsom med minnet och inlärningen. Det är skäl att beakta detta när personens arbetsförmåga bedöms.

    Största delen av de som insjuknat i bipolär sjukdom får under något skede av sitt liv sjukdagpenning eller rehabiliteringsstöd. En sjukdom i en god terapeutisk balans förhindrar inte arbete eller yrkesinriktad rehabilitering. På grund av sjukdomen rekommenderas att arbetet är regelbundet dagsarbete med måttlig stress.

    Svårighetsgraden på den aktuella sjukdomsperioden inverkar på behovet och längden av en eventuell sjukledighet. Lindrig depression och hypomani orsakar sällan arbetsoförmåga, medan arbetets natur och motivation är avgörande i en medelsvår depression. Hypomani kan till synes till och med förbättra arbetsprestationen men på bekostnad av försämrade resurser. Vid mani och psykotisk depression är patienten alltid arbetsoförmögen och vid svår depression nästan alltid.

    Behovet och längden av sjukledigheten beror även på   

    • funktionsförmågan 
    • arbetskraven 
    • arbetsplatsens möjligheter att genomföra nödvändiga arbetsrelaterade stödåtgärder eller arbetsarrangemang. 

Personlighetsstörningar

Personlighetsstörningar är relativt allmänna. Enligt uppskattningar drabbas 5–10 procent av vuxna av olika personlighetsstörningar. Uppkomsten av personlighetsstörningar påverkas av olika ärftliga och embryonala faktorer, identifiering med föräldrarnas beteende samt olika upplevelser och trauman under barndomen.

Det centrala draget i personlighetsstörningar är ett envist och stelt upplevelse- och beteendesätt som uppkommit redan under ungdomsåren och som orsakar lidande eller är på annat skadligt för personen. I olika personlighetsstörningar kan personen ha problem med att observera eller tolka sina egna eller andra människors känslor och tankar. Problem kan även orsakas av känslouttryckens styrka eller ombytlighet, utsatthet för impulsivt beteende eller svårigheter i interaktionen.

Läs nedan om hur en personlighetsstörning inverkar på arbetsförmågan.

  1. Personlighetsstörningen orsakar i regel inte i sig själv långvarig arbetsoförmåga. Symtomens inverkan på arbetsförmågan är individuell och beror bland annat på arbetets innehåll, arbetsgemenskapen och det stöd arbetstagaren får från sina egna sociala nätverk. En personlighetsstörning kan inkludera även andra störningar, såsom depression eller ångest. Sådana här så kallade samtidiga störningar försämrar ofta arbetsförmågan mer än personlighetsstörningen.

Psykos

Psykos är en psykisk störning där verklighetsuppfattningen är försämrad och personen har problem med att skilja mellan vad som är verklighet och vad som inte är det. Det är tidvis svårt att skilja mellan verkligheten och föreställningarna i ens eget huvud.

Psykossymtomen inkluderar ofta hallucinationer och vanföreställningar.

Det finns olika slags psykoser, till exempel ospecificerad psykos, reaktiv psykos, drogrelaterad psykos eller långvarig psykos, dvs. schizofreni. En psykos kan vara kortvarig, övergående och påverkar inte alltid alla aktiviteter. Med långvarig psykos avses däremot olika psykossjukdomar såsom schizofreni.

Schizofreni är en mångformig psykisk sjukdom som uppkommer vid ung vuxenålder. Sjukdomens progression kan förebyggas genom tidig identifiering och tidigt påbörjad behandling. Schizofreni framträder hos ca 1,3 procent av befolkningen och utgör ca 36 procent av alla psykoser.

Förhandssymtom på schizofreni är ofta ångest, depression och en nedsättning i funktionsförmågan. Symtomen kan pågå i dagar eller i år innan schizofrenin bryter ut. När de preliminära symtomen utvecklas till psykos har personen kraftiga förvrängningar i tankar och iakttagelseförmågan, vanföreställningar och hallucinationer samt avvikande känsloyttring, såsom osammanhängande tal, egendomligt beteende eller upprördhet.

Uppkomsten av schizofreni kan förstås utifrån stress-sårbarhetsmodellen. Enligt modellen bryter schizofreni ut hos en person som har benägenhet till sjukdomen till följd av antingen intern eller extern stress. Benägenheten kan vara ärftlig eller ha uppkommit under den tidiga utvecklingen eller båda.

Läs nedan om hur en psykos inverkar på arbetsförmågan.

  1. Rehabilitering från kortvariga psykossymtom till partiell eller fullständig arbetsförmåga är mycket möjlig. Att fortsätta arbeta med lindriga symtom kan väl lyckas. En psykossjukdom, såsom schizofreni, kan däremot ofta nedsätta arbetsförmågan antingen delvis eller fullständigt.

    Kombinerande av kognitiv rehabilitering till arbetsinriktad rehabilitering eller stödd sysselsättning kan förbättra schizofrenipatienters sysselsättningsmöjligheter och arbetsprestationen. Det bör alltid utredas om en schizofrenipatient kan stödjas genom yrkesinriktad rehabilitering eller om stött arbete är möjligt.

Läs mer information om psykisk hälsan

Mer information för arbetsgivar

Mer informatiön för chef

Mer information för företagare

Mer information för arbetstagare