Ångestsyndrom

Ångeststörning orsakar vanligtvis inte långvarig arbetsförmåga nedsättning. Arbetsförmågan kan stödjas genom att arbetet anpassas på ett lämpligt sätt. Trots symtomen kan fortsatt arbete till och med främja återhämtning.

Ångest är i många fall en relevant reaktion på möjliga hotsituationer eller osäkerhet.  Ångestsyndrom är däremot sjukdomar som diagnostiseras av en läkare. Vid ångestsyndrom är symtomen kraftiga och långvariga och de begränsar både den psykiska och sociala funktionsförmågan. Ångestsyndrom förekommer hos 1–2 procent av den finländska befolkningen. Ångestsyndrom är sjukdomar som uppkommer i samband med biologiska, psykologiska och sociala faktorer. 

Syndromet inkluderar en onormalt stark känsla av hot och ångest som uppträder anfallsvis eller fortlöpande och som eventuellt regleras med hjälp av undvikande beteende. Syndromet ger ofta även fysiska symtom, såsom hjärtklappning, andnöd eller darrning.

Ångestsyndrom, till exempel torgskräck, paniksyndrom, social fobi och generaliserat ångestsyndrom orsakar en försämring av funktionsförmågan och livskvaliteten.  De här kan minskas genom lämplig behandling.  Som behandling används psykoterapi, läkemedelsbehandling eller en kombination av båda. 

Ångest kan begränsa arbetsförmågan

Lindriga ångestsymtom försämrar sällan arbetsförmågan. Allvarliga ångestsyndrom som lamslår funktionsförmågan kan däremot ha en betydande inverkan på arbetsprestationen.  

Ångestsyndrom är emellertid i regel sjukdomar som kan behandlas och orsakar åtminstone i sig ingen långvarig arbetsoförmåga eller hot om arbetsoförmåga. 

Vid ångestsyndrom kan arbetsförmågan stödas genom en lämplig anpassning av arbetet. Trots symtomen kan det till och med främja återhämtningen att fortsätta jobba.

Sidan uppdaterades senast