Depression
Depressionens inverkan på arbetsförmågan beror på sjukdomens svårighetsgrad. En person som insjuknat i depression kan i regel fortsätta i arbetslivet utan långa sjukfrånvaroperioder.
Var och en kan känna sig tillfälligt deprimerad eller ha andra tillfälliga depressionssymtom. Egentlig depression är emellertid sjukdom som diagnostiseras av en läkare och där symtomen är långvarigare och inverkar betydligt på funktionsförmågan. Depression är en vanlig sjukdom. Av finländare drabbas årligen 5–7 procent av depression.
Uppkomsten av depression påverkas av många faktorer, bland annat ärftlig och förvärvad biologisk benägenhet, utsättande personlighetsdrag och utlösande faktorer, till exempel förändringar i livet. Prognosen för återhämtning är god när en effektiv behandling påbörjas tidigt.
Patienten ska ha minst fyra av följande symtom:
- nedsatt sinnesstämning
- oförmåga att uppleva välbehag
- exceptionell trötthet
- minskat självförtroende
- oskäliga självanklagelser
- upprepade dödstankar eller självmordstankar
- koncentrationssvårigheter
- långsamhet eller upprördhet
- sömnstörningar samt
- förändringar i aptiten
Som värst kan symtomen inkludera en störning i verklighetsuppfattningen samt självdestruktivitet. Vid behandling av depression används psykoterapi, medicinering samt neuromodulationsbehandlingar, såsom ECT-behandling, likströmsstimulering eller magnetstimulering.
-
Lindrig depression
Vid lindrig depression är sjukfrånvaro vanligtvis inte nödvändig.
-
Medelsvår depression
Vid medelsvår depression beror den återstående funktionsförmågans tillräcklighet på arbetets krav och möjligheter till arbetsarrangemang som stöder fortsatt arbete.
-
Svår och psykotisk depression
Vid svår och psykotisk depression räcker den återstående funktionsförmågan vanligtvis inte till för kraven i något arbete.